Heminseminering

Vi har provat heminseminering med privat donator utan reslutat. Sist var en dag i höstas, ingen kunde vara mer redo än vi. Starkt lysande gubbe på det dyra ägglossningstestet från clearblue och vi var redo att sätta igång. Donatorn hade vi lärt känna sedan ett halvår tillbaka, en fullt friskt man, mer om honom behöver ni inte veta.
Han kom och gjorde sin sak, sedan fick jag den stora äran att försöka göra min fru gravid! Det var ett speciellt ögonblick, väldigt känslosamt för min del, en aning konstig sitatution tyckte min fru..

Dagarna gick och frun kände verkligen att det var något på gång i hennes kropp, brösten ömmade lite, metallsmak i munnen, ganska typsika symptom och vi trodde verkligen att det var ett frö som höll på att gro inne i hennes mage! Vi gick runt och smålog och fantiserade om hur vi skulle avslöja för familjen lagom till jul att vi väntade en liten regnbågsbebis. VI testade först dag 8, dock lite för tidigt, negativt test. På det igen dag 10, återigen negativt. Vi lät det gå några dagar sedan kom mensen och det var ett faktum och vi inte var gravida!
Jag trodde aldrig att jag skulle reagera så pass starkt, men vi trodde verkligen att det hände något i magen.
Nu vet vi iallafall att frun är fruktningsbar så att säga, skönt att veta!


Efter klabb med telefonsamtal med donatorn och tidsbrist från hans sida har det inte blivit något mer försök sedan dess. Det tar på krafterna att vänta, så varför inte ställa sig i kö till landstinget och vänta ett tag till?


Just nu väntar vi på ett samtal från kliniken i Skåne.. Denna eviga väntan.